Lätta på trycket

Lätta på trycket
– så kan Sverige spara miljarder genom en mer effektiv offentlig sektor

Sverige har Europas femte högsta skattetryck, vilket ligger ungefär tio procentenheter högre än snittet i OECD. Men så behöver det inte vara. Färska rapporter från Skattebetalarna visar hur det är möjligt att spara miljarder genom att digitalisera offentlig sektor bättre, minska brottslighet och fusk riktat mot välfärdssystemet, sluta dela ut näringspolitiskt stöd utan effekt samt att jobba effektivare och göra bättre upphandlingar och jämförelser mellan landets kommuner.

Vi börjar med digitaliseringen. Där brukar Sverige i olika sammanhang framhållas som ett land som kommit långt. Det gäller dock inte offentlig sektor. Tvärtom faktiskt. I Skattebetalarnas rapport Så kan digitaliseringar öppna ett nytt fönster för skattesänkningar visar Stefan Fölster, docent i nationalekonomi, att outnyttjade möjligheter till digitalisering och misslyckade försök kostar skattebetalarna cirka 200 miljarder om året. Om utvecklingen fortsätter i dagens takt kan det om tio år handla om 1 000 miljarder årligen i onödiga kostnader. Det finns med andra ord en stor förbättringspotential.
– Sverige är bra på digitalisering, men paradoxalt nog har inte offentlig sektor utnyttjat läget, utan i stället halkat efter. Där rankas vi som ett av de sämre OECD-länderna. Intresset har inte varit tillräckligt stort bland politiker, säger Stefan Fölster.

Enligt hans rapport kan en väl genomförd digitalisering de kommande tio åren minska kostnaderna i offentlig sektor till motsvarande drygt fyra procent av BNP. Pengar som skulle kunna frigöras för till exempel skattesänkningar. De totala samhällsekonomiska värdena av en bättre digitalisering beräknas till motsvarande 21–26 procent av BNP. Exempel på sådana vinster är minskad sjukskrivning, kortare vårdköer och minskat lidande.

– Det finns förstås stora värden för samhället om människor till exempel slipper att slussas runt i vården eller lägga massor av tid på att köa för att få ett nytt pass, säger Stefan Fölster. Rapporten han skrivit bygger genomgående på försiktiga antaganden och utgår från de senaste demografiska och ekonomiska prognoserna som gjorts för Sverige. De säger bland annat att befolkningstillväxten inte alls kommer att vara lika stor som man trodde 2015. Samtidigt gör den expansiva finanspolitiken som bedrivits de senaste åren att kommuner och regioner förväntas göra ett resultat på 35 miljarder i år och fortsätta visa positiva siffror minst till 2025.

Beräkningarna i rapporten bygger på de möjligheter som befintlig digital teknik ger. Om hänsyn tagits till trolig kommande teknikutveckling hade naturligtvis möjligheterna att minska kostnader genom smart digitalisering varit ännu större. I vissa fall krävs också ändrad lagstiftning för att kunna nyttja tekniken bättre.

– Vi måste bli bättre på att följa best practice. Det finns en hel del digitala lösningar som sparar mycket pengar. Allt går inte att uppnå nästa år, men om vi ligger i går mycket att genomföra till 2030. Vi skulle kunna ha haft 200 miljarder lägre kostnader per år redan nu, säger Stefan Fölster. Han ser tre huvudskäl till att Sverige inte tillhör toppen inom digitalisering av offentlig sektor. Lagstiftningen har inte hängt med utvecklingen, vilket bland annat har hindrat myndigheter att dela data med varandra. Ett uttryck för det bristande politiska intresset är att staten har varit dålig på hantverket digitalisering. Bristen på nationella, fungerande plattformar har gjort att regioner, kommuner och andra aktörer har utvecklat egna lösningar med varierande resultat (exempelvis Skolplattformen i Stockholm). Ett exempel är att staten misslyckades med att ta fram en e-legitimation, varpå bankerna tog över och löste uppgiften. Att kommuner och regioner till stor del skött sin egen digitalisering har också lett till att den organiserats felaktigt. Det har tagits för stor hänsyn till personalgruppers motstånd och bevakande av revir, till exempel läkare som motsatt sig att patienter ska kunna läsa sina egna journaler.

I rapporten tar Stefan Fölster också upp goda exempel där digitaliseringen, ibland efter initialt motstånd, gjort vård både effektivare och bättre ur patientperspektiv. Ett sådant är Aleris sömnapnémottagning i Stockholm som sänkte väntetiden från ett och ett halvt år till två veckor genom att alla mätningar, efter ett första fysiskt besök, görs digitalt. Ett annat exempel är KBT-terapi via nätet. Där kunde fyra gånger fler patienter behandlas med likvärdig effekt jämfört med KBT-terapi på plats.

– Inledningsvis fick Aleris mycket kritik av både läkare och patienter för att tekniken ansågs för billig. Men den visade sig fungera alldeles utmärkt, säger Stefan Fölster.

Hans huvudbudskap är att Sverige måste bli mycket bättre på att utnyttja den potential som finns i den digitala tekniken. Då kan offentlig sektor klara sitt välfärdsuppdrag, inte minst personalmässigt. Dessutom till lägre kostnader som öppnar för skattesänkningar som ger fler företag och arbetstillfällen.

– Det handlar om att få till nödvändiga lagändringar och att skaffa sig kompetens för att utveckla plattformar med mera. Man måste också bli bättre på att sätta sig över motstånd som kan finnas hos olika yrkes- och intressegrupper, för det finns inga alternativ till digitalisering. Men enligt OECD är Sverige sämst i klassen på detta. Bollen ligger hos regeringen, säger Stefan Fölster. Skattebetalarnas chefekonom Erik Bengtzboe håller med:
– Potentialen i det digitala är enorm! Det handlar alltså inte främst om att uppfinna nya saker, utan om att utnyttja tillgänglig teknik. Kanske kan den akuta personalbrist som väntas framöver få politikerna att fokusera på en ambitiös och seriös digital strategi.